Fem naturliga gångarter gör rasen unik
Islandshästen är en av få hästraser som naturligt behärskar fem gångarter. Detta gör rasen särskilt uppskattad för ridning och har historiskt varit avgörande för rasens utveckling på Island.
På Island var det länge inget ordentligt utvecklat vägnät, och långt in på 1900-talet var islandshästen det främsta sättet att ta sig fram i den varierande och tuffa terrängen. Detta krävde att hästarna skulle vara bekväma att rida, vilket ledde till selektiv avel med fokus på gångarterna.
Det mest kända området för uppfödning var Skagafjördur som var först med att bedriva selektiv avel av rasen, med start år 1879, och man lade mycket fokus på de olika gångarterna då dessa var mycket mer bekväma att rida.
Fyrtaktsgång där hästen har minst två ben i marken samtidigt.
Skritten är den långsammaste gångarten och används för uppvärmning, nedvarvning och avkoppling. Det är en naturlig gång som alla hästar har.
Tvåtaktsgång där hästen hoppar från diagonal till diagonal.
Traven är en aktiv gångart som ger bra träning för både häst och ryttare. Mellan varje slag finns en svävfas där alla fyra benen är i luften.
Tretaktsgång med inre galopp och yttre galopp.
Galoppen är den snabbaste grundgångarten och ger en känsla av fart och kraft. Islandshästar är kända för sin kraftfulla och mjuka galopp.
Fyrtaktsgång utan svävfas - islandshästens signatur!
Tölten är den mest uppskattade gångarten hos islandshästen. Det är en fyrbensgång där hästen alltid har minst ett ben i marken, vilket ger en extremt mjuk och bekväm ridupplevelse. Ryttaren kan ofta balansera ett glas vatten utan att spilla!
Tvåtaktsgång i flygande fart - den snabbaste gångarten.
Passgången, även kallad skeið (uttalas "skeith"), är en spektakulär gångart där hästen rör båda benen på samma sida samtidigt. Denna gångart kan nå mycket höga hastigheter.
Hästar som behärskar skritt, trav, galopp och tölt. Detta är vanligast och passar perfekt för turridning och hobbyridning.
Användningsområden:
Hästar som utöver de fyra gångarterna även behärskar pass. Dessa hästar är ofta mer värdefulla och används för tävling.
Användningsområden:
Även om islandshästar föds med anlag för de olika gångarterna behöver de tränas för att utveckla och förfina dessa. Särskilt tölt och pass kräver rätt träning och balans.
Grundläggande principer: